Resumé Berättarafton

12 april 2017

Smedmuseum smedsonens

29 Mars 2017

Berättarkväll 29 mars 2017

8 Mars 2017

Berättarkväll 8 mars 2017

15 Februari 2017

Resumé. 15 feb 2017

18 Januari 2017

Sven-Rosborn-18-januari-2017-1

30 November 2016

30-november-2016

9 November 2016

Dräkter-md-hembygdsliv

 

19 Oktober 2016

Resume-19-oktober

Här kan

21 September 2016

Byacirkel-21-september-2016

 

11 maj 2016
11maj20106

Arkeologen och läraren skön duett i byacirkel

Annie Bergh var skeptisk en gång till att flytta från inre stan ut till Oxie. Men hon gjorde det och förlorade hjärtat helt bland istidsbjer, fornkullar, historieberättelser och det ända sedan efter istiden allt vackrare odlingslandskapet. För sådant har hon dragit runt med skolbarn och kittlat deras naturliga, alltjämt oförstörda nyfikenhet. Det finns mycket att undra på och prata om, när man klättrat upp på en kungshög!

Och så träffar hon här på byacirkel i Krumby samman med en som har grävt och grävt och grävt efter järn-, brons och andra ”åldrar”, skånearkeologen Sven Rosborn (www.pilemedia.se). Historikern Sven, som också är en engagerad berättare, och den inspirerade läraren Annie svepte genom årtusendena så att det nästan gick alldeles runt. Självklart uppstod tanken att sådana personer behöver den plattform som ett naturrum på bjeret vid vattentornet i Oxie skulle kunna bli. Både horisontella och vertikala utsikter i historiska och framtida perspektiv!

Annie lär barnen att det inte är lätt att navigera in i framtiden om man inte har en backspegel. Den spegeln är historia, den lokala sannerligen inte att förakta. Annie är pigg, inte minst på kontakt så hon säger HEJ, när hon möter någon i våra ytterområden (i stan är man nog inte lika spontanistiskt emottaglig). Hon säger nog hej även till alla spännande historiska personer, som t.ex. Dronning Margrethe (”Kung Byxlös”) och snor gärna ”Kalmarunionen” från smålänningarna, eftersom det faktiskt var i Oxie härad, på Lindholmens slott, som ”fruntimbret” på tronen pekade ut en nordisk framtidsriktning med hela näven.

Galgebacken illustrerar gångna tiders hårda ”rättsväsende”. Där kunde man avrätta även en och annan tonåring.

Sven Rosborn hade fått rubriken ”Att gräva i historien” men garanterade sin tankefrihet kring fakta och fantasier med att det rörde sig ”I huvudet på en skåning”. Det blev en holmgång mot bevisförfalskning kring Ales stenar, stockholmska tolkningar av vad som är ”svensk historia” och oförmågan att kunna se att lejonet på dopfunten i Oxie käkar druvor – en symbol för Kristi blod (dopfunten huggen av 1100-talets ”Oxiemästaren”).

För halvtannat år sedan fick Sven besök av en flicka från Oxie, som hade sett en bild av ett tusenårigt mynt. Ett sådant fanns i hemmet, hittat 1840 någonstans hinsides Östersjön. Det hade vandrat genom släktled, flyktingöde och emigration och slutligen hamnar här. Den berättande historiegrävaren visade en bild på flickan sittande med denne ”farbror Sven”, som kunde utläsa att det handlade om Harald Blåtand från 900-talet. Oj, vad händer då i huvudet på ett barn? ”Ja”, svarade Sven, ”troligen älskar hon historia”. Men det kan också bli för starkt som upplevelse.

Må hon då få träffa Annie Bergh, så sprutar hon tändvätska på historiekärleken.

Byacirklarna på Kummingården tar nu sommaruppehåll. Men i september öppnas nya vägar in i bygdens historia.
Per Ragnarson

Här kan ni skriva ut artikeln i sin helhet.  Resumé11 maj

 

20 April 2016

20april2016

20april2016-1

75 personer bänkade sig i Kummingårdens ljusa sal vårkvällen den 20 april. Bengt Roslund, känd från radio och TV och Käglinge, var dagens ”hemvändare”, medan Torgil Brönmark förföriskt kåserade om vad som händer och finns att uppleva på Katrinetorp.

Det var meningen att Katrinetorps chef Mats Boman skulle ha medverkat, men han hade fått en inbjudan till H.M. Kungens Drottningholm och då kunde han förstås inte säga: ”Nej tack, jag skall prata på byacirkeln i Krumby”. Konsekvens: Han får kanske en ny utmaning till hösten, för han och Torgil har lite olika vinklar på det högreståndsfina sommarstället ”Katrinetorps landeri”.

Torgil greppade tiden från 1799 och enskiftestiden i början av 1800-talet, då ett sådant ställe kunde byggas långt utanför den av kanalerna begränsade lilla staden Malmö. Sen lät han hjärtat vara med i sitt berättande om hur en ganska risig gård har restaurerats och utvecklats till en publiksuccé, värd flera besök under blomningstider med t.ex. 100 sorters rosor

Bengt Roslund ”återvände” till det Käglinge, som han bodde i ett antal år från slutet av 1960- talet. Det var tack vare Malmö-radion som han blev käglingebo, för han blev utkonkurrerad i budgivningen på ett hus vid Bulltofta. I den lilla restaurang vid Baltzarsgatan, där radiofolk åt sina luncher, råkade han för första gången då blivande skjutjärns- och TV-profilen Herbert Söderström.

Herbert hade köpt hus. Bengt svarade att han hade missat ett. Varpå Herbert talade om att det fanns ett likadant som inte var köpt och de kunde bli grannar i Käglinge. ”Var ligger det?” und- rade urhelsingborgaren Bengt. ”Följ med ut”, sa Herbert. Det blev till en historia om mediakolleger, varav en var helt begiven på fotboll (Bengt), medan den andre fnös åt sådana aktiviteter. Men de samsades i ett lokalt musicerande i vardagsrummen i ”Oxie Härads orkester” med smärre filharmoniska ambitioner. Tills Bengt i försök att komma rätt bland trumslagarens not-”pinnar” missade sin stora insats och gav upp det musikaliska

Bengt gjorde radioprogram med Gustaf Pålsson, rektor Brandt, naturmänniskorna Lave och Inga Ohlsson m.fl. och mindes den värmande anda som fanns i Käglinge. Nu mötte han en publik som påminde honom hur det var, när gemensakap skapades i byn.

20april2016-2
20april2016-3

Här kan ni skriva ut artikeln i sin helhet. Resumé 20 April

30 Mars 2016


30mars2016-1

Byacirkeln den 30 mars 2016

92 personer, hittills näst högsta siffran, var med på byacirkel denna kväll, då vår definition av till Malmö inkorporerade byar hade vidgats både väster- och österut. Det började med Bror Olsson utåt hamnen vid Klagstorp, som gav bynamnet Klagshamn, och så landade vi historiskt (och kanske lätt hysteriskt) med Kjell Wihlborg på ett bortfluget Bulltofta (understödd av storebror Börje, som mekat där ute). Det hände saker… * Bror Olsson, denne eldsjäl och gårdstomte på Kvarndala, lutade sig lätt mot Kummingårdens flygel och kåserade, scenvant som om han aldrig hade gjort annat i sina dar. Årtalen vimlade omkring med namnen på handelsmän, arbetare, numera obefintliga järnbanestationer och en och annan burlesk historia (ursäktad för att den förstås var helt naturell). Varför Bror Olsson är en så charmerande berättare framgick glasklart. ”Låt hjärtat va´ me´!” sjöng göteborgarna på TV på Cederhöks och Hedenbratts tid. Bror Olsson gör det på ett sätt som gör hembygd till ett livs levande begrepp. Vi är så glada för att han tycker att han skall räcka till även för oss även om stora Kvarndala med omnejd är hans närområde.

30mars-2

På 1815 års karta finns namnet Bulltofta med ett antal byggnader markerad. Hundra år senare har platsen utvidgats och benämns Bulltofta gård. Där finns även då en slottsbyggnad. Kjell har gjort en ”minnesteckning”.

30mars-3

I äldre tider var Västra Skrävlinge en utpräglad jordbrukssocken. År 1671 fanns här 32 gårdar, 15 låg i Västra Skrävlinge, 8 i Västra Kattarp och 9 i Bulltofta. I socknens 3 byar fanns sammanlagt 73 oxar, 114 hästar och 52 kor. 61 ungkreatur, 208 får och 183 svin. Socknens enda biodlare hade 6 bistockar. Man skar torv i mossarna och Bulltofta hade fiske i Sege å.

Det har under åhörande av berättelser om Kjells och storebror Börjes grabbår i området Bultofta/Valdemarsro har ibland väckts en viss undran över att det ändå finns en hel del kvar att berätta om. Flygplatsen försvann och blev naturområde, men mycket kan ännu spåras. Kjell håller historien vid liv, på ett berättarhumör i klass med Bror Olssons från platser hinsides stan.

Det är inte så konstigt att Kjell Wihlborg är oundviklig om man via www.malmo.se söker på Bulltofta… Eller sök Västra Klagstorp, så finns där i enklare former något av det Bror Olsson berättade om. Gör det! I synnerhet ni som dessvärre av olika men goda skäl missade den här kvällen.

Per Ragnarson

PS Nästa gång 20 april kommer Mats Boman och berättar om sitt Katrinetorp och TV-mannen Bengt Roslund återvänder till bygden, där Käglinge var hans hemvist. Han blandar TV- och Käglingeminnen och är förstås en proffsig berättare.

Här kan ni skriva ut artikeln i sin helhet. Resumé 30 mars

9 Mars 2016

9mars2016

Onsdagen den 9 mars blev minnesvärd för deltagarna i den cirkelkväll som Nätverket Oxie Byar bjöd på med veteranerna ”Sven Murare” Henriksson, t.v., f. 1930, och ”Bäcka-Idas” påg Ingvar, f. 1921, f.d. politiker i gamla Oxie kommun. Sven berättade om tusenårig kunskap kring lera, tegel och murade byggen, vilket formade sig till ett skarpt ifrågasättande av hur det under snare årtionden har byggts serier av mögelhus med material, som gör husen ”föga lämpliga för att stå ute”. Sven fångade också in det byggfusk som låg bakom den stora branden på Potatisåkern, där det hade släppts fram en konstruktion som ingen murare skulle ha ställt upp på. Den med en lång yrkeserfarenhet underbyggda kritiken tog skruv. En fri murare hade sagt sitt. Den som vill veta mer kan googla in ”svenmurare” så kommer man till hans egen hemsida, där han alltjämt svänger sleven men där han också har öppnat en murares läsvärda ”testamente”.. Ingvar Nilsson har uppträtt i byacirkel en gång tidigare, men det stod klart att han hade mycket mer att berätta om tider som var, t.ex. om hans barndoms enkla lekar, hur mor Ida (Ida Nilssons gata i Oxie) sydde och knåpade och storebror slöjdade och familjen med 6 barn samsades på 16 kvadratmeters boyta. Vilken ”prestige” det låg i att få lov att tvätta en besökandes automobil! En 95 årig vital ”ståuppare” berättade och skämtade. Han gjorde så även i Gula Skolan i april 2015, vilket då filmades och lades ut på YouTube. ”YouTube, va´ä de´? Kinesiska för mej”, sa Ingvar. En plats för ungdomar! Nästa träff 30 mars: Kvarndalas Bror Olsson om bygdernas historia samt Bulltoftas historiskt med Kjell & Barbro Wihlborg. Per Ragnarson

Här kan ni skriva ut artikeln i sin helhet. Resumé 9 Mars

17 Februari 2016

17feb2016

Byacirkel 17 februari 2016

När det stora byggförtaget på Thottarnas Kristineberg skulle börja odla något som påminner om en monokultur, d.v.s. enhetlig karaktär i storskalig produktion där ute på åkrarna, kom vi att inom styrelsen för Kuturhuset Gula Skolan diskutera, om man skulle kunna uppmärksamma gården och dess historia i någon utställningsform. Vad kunde det finnas för dokumentation, bilder t.ex. Gården var stor, 1944 i Svenska gods och gårdar beskriven som ”82 hektar åker, taxeringsvärde 201 000 kr. Lerjord och svartmylla på lerbotten. Mangårdsbyggnad uppförd 1894, ekonomibyggnad 1916. 6 hästar, 28 kor, 21 ungdjur, 1 gödsvin. Nöt reaktionsfri. Gården till släkten 1915 genom nuv. ägares köp från Skabersjö fideikommiss. Ägare Per Anton Persson f 2/2 1885.”

Per Anton Persson, kommen från Skepparslöv, dog året efter den beskrivningen på Malmö Allmänna Sjukhus, efter att ha varit änkling i två år. Det hade gått drygt 7 år sedan Dufberg lämnade Kristineberg. Om de åren vet jag inte något.

Det dröjde innan någon hade kopplat Falsterbos historieskrivare, ingenjören Lars Dufberg 1926-2012) till Kristineberg som en möjlig kunskapskälla

Jag kände Lars, ringde och berättade. Fick snabbt svar: ”Farfars bilder, ett par hundra – vill du ha dom?”Ett lite utdraget ”Jaaa” som en undran om hur det kunde gå till. Mer hann jag inte förrän Lars sa: ”Jag skickar dom på en CD”. Sagt och gjort. Det gav tre saker:

17feb2016-1

1)En utställning 2007,till vilken tre syskon Dufberg kom.
2) En bildsvit med några av agronomen/arrendatorn Emil Dufbergs bilder.
3) En bildsvit om makarna Dufbergs minsting, som alls inte tänkte sig att bli någon av den tidens ”hemmadöttrar” – ett exempel för snart 100 år sedan på temat ”Kvinnor kan”.

Olle Strand har länge gått med frågan hur det gick för tämligen självständiga bönder, när Otto Thott hade förhandlat sig till sig 10+markerna här mot några bergknallar vid Bodekull i Blekinge. Både Olle och vår vän Ingvar Strand har ett lokalpolitiskt förflutet. De vet att Gustaf Pålsson och opponenten Bertil Håkansson, som inte hade svårt med det politiska umgänget, reste till Karlshamn och Bertil skrev i hembygdsföreningens årsbok 1998 om bytesaffären mellan Thott och Karl XI.

Dock inte ett ord om något överlåtelsedokument. Bertil nämner i artikeln att det fredsåret 1658 fanns 17 gårdar i Oxie, varav 14 tillhörde kronan och 3 Malmö Hospital. Här fanns också en hovgård, avsedd för kungen, när han hade ärenden på denna sidan sundet. Thott hade agerat offensivt gentemot förmyndarregeringens Magnus Gabriel de la Gardie, som då företrädde kronans ägande av markerna nära Thotts Skabersjö. Thottarna hade liksom den skånska adeln i övrigt manövrerat så att de skulle ha de nya vindarna i ryggen. Men hur gick det för kronogårdsbönderna, som fick rätta in sig efter Thott.

Kristineberg är alltså i högsta grad historia. Agronom Dufbergs bilder finns nu hos mangårdsbyggnadens nuvarande ägare, familjen Richt, och kommer att följa gården, om eller när den övergår i andra händer

Agronomen som egentligen ville bli ingenjör, hamnade på Alnarp och kom som utexaminerad att arrendera Kristineberg 1883-1907. Med den tidens mobilkamera, en s.k. resekamera på tre höga ben, en kameralåda och glasnegativ, dokumenterade Emil Dufberg det som han tyckte var viktigt, vilket inte inkluderade bostadsförhållandena för de många i statarfamiljerna. Däremot gårdstjuren, som skulle vara allsmäktig ända tills någon på 1950-talet kom på att ersätta honom med en inseminör, än värre en inseminös. Ladugårdsfogden med bästa hästen var också självklar att visa upp. Arrendatorns bostad, den som finns kvar, fotograferades interiört med långa exponeringstider, familjen inne och ute, och så förstås delar av det finare umgänget ute på jakt, fiske eller punchverandan

Så tar vi den bildsviten och sen den om lillan som blev stor, gymnastikdirektören Lilly Dufberg, som levde 1897-2003 och blev en nästan ända till slutet mycket vital kvinna, mycket omskriven inför 100-årsdagen och ihågkommen av nya generationer kvinnliga gymnaster.

Lilly Dufberg
18970125-0582
Dufberg, Lilly Mathilda Maria
Major Nilssonsg 13 Fridhemm
217 73 Malmö
Död 22/9 2000.
Folkbokförd (1997) i Slottsstaden, Malmö).
Född 25/1 1897 i Oxie (Malmöhus län, Skåne).
Ogift kvinna.

Lilly kom att delta som gymnast och ledare i två Olympiader, Amsterdam 1926 och Berlin 1936. Det finns en hel del om henne i Malmös Idrottsmuseum, medaljer, passerkort från Berlin, skämt som gymnastiska medsystrar utsatte henne för, m.m. Hon blev anställd i Skolöverstyrelsen för att missionera gymnastik till motvilliga kommunpolitiker. Skrev reserapporter bl.a. på vers, som t.ex. denna:

17feb2016-2

Här kan ni skriva ut artikeln i sin helhet.  Resumé1 17 Februari